Hallojsan. Det var länge sen!
Jag är fruktansvärt, otroligt dålig på att blogga under sommartid. Jag har varken haft tid, ork eller lust. Men jag tänkte, varför inte slänga in ett inlägg en mörk och dimmig kväll som denna?

 

Jag tänkte nämligen berätta om en händelse idag. Jag stod vid skafferidörren och kollade in i skåpet. Varför vet jag inte, tror jag hade tänk ta en TOY eller nåt.. I alla fall, jag stod där och helt plötsligt uppenbarade sig paketet med blåbärste framför mig. Mamma hade nämligen köpt nytt eftersom att förra paketet tog slut för några dagar sen. Då kom en fundering upp i mitt huvud. För nästan precis ett år sen köpte jag det förra paketet blåbärste’t, och jag hade faktiskt orsaker och anledningar till varför.

Mina funderingar idag drogs bakåt ett par år. Varje år ungefär den här tiden, tänker jag alltid ”Nu ska jag lära mig dricka te.” Enda anledningen till att jag vill lära mig dricka te var för att få den där typiska ”Amerikansk romantisk komedi- mysigheten”, att en mörk, kylig höstkväll sätta mig ner i en mjuk fåtölj med tofflor, en filt och en varm kopp te för att.. *suck*, plugga.

Jajjemen, det var precis vad jag tänkte förra året. Och året före det. Tror ni jag har lärt mig dricka te än? Eller ta tag i skolarbeten i tid för den delen? Hehe, nejdu!

Men precis som alla år före detta, tänker jag precis samma sak inför mitt andra år i gymnasiet.
*Det här kommer bli mitt jobbigaste år.. jag måste göra mina läxor så fort jag får dem, annars kommer jag börja stressa alldeles för mycket, men te måste ju lösa alla problem!* Nej fy tusan. Snart börjar tvåan.

Men varför oroar man sig egentligen? Förmodligen kommer det här året, liksom första året, swischa förbi utan att jag märker det, och helt plötsligt är sommarlovet tillbaka och trean är på ingång. Sedan studenten, och sedan blir det ännu en gång massa viktiga val om vad man vill göra med resten av sitt liv.

Men jag har så himla roligt på skolan också. Massa musik, kompisar, kaffepauser.. Jag trivs.

Jag längtar till framtiden samtidigt som den skrämmer mig.

Jag lever i nuet, men är ändå ibland en planerare.

”I just live because I love too, and that’s enough you see”- First aid kit

Hörde för övrigt First aid kit’s version av When I grow up på en känd amerikansk teveserie. Kul för dem! Heja Sverige. Nej nu ska jag ta och skriva färdigt det här evigt långa och ganska ointressanta blogginlägget  ( iaf för andra människor än migsjälv. ^.^ )

Jag lägger kanske även in några få bilder från i sommar (Kanske sämst på att tänka på att fota fina stunder!!) Men det kanske kompenserar för detta långa inlägg ;)

Hare gött!

Bye